I remissen föreslås ändrade bestämmelser i miljöbalken (1998:808), förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken, avfallsförordningen (2011:927), förordningen (2012:259) om miljösanktionsavgifter, förordningen (2014:1073) om producentansvar för förpackningar och förordningen (2014:1074) om producentansvar för returpapper.
Av remissen framgår att förslaget innebär att alla producenter av förpackningar samt tidningar och tidningspapper ska tillhandahålla ett tillståndspliktigt rikstäckande insamlingssystem eller vara ansluten till ett sådant insamlingssystem, som ska ta operativt och finansiellt ansvar för att samla in och behandla förpackningsavfall och returpapper. Tillstånden blir tidsbegränsade. Kravet på ekonomisk säkerhet vidgas. Fr.o.m. 1 januari 2021 ska insamlingssystemen transportera bort returpapper och hushållens förpackningsavfall av de vanligast förekommande materialen (papp, papper, kartong, wellpapp, plast, glas och metall) från 60 procent av alla bostadsfastigheter. Fr.o.m. 1 april 2025 ska borttransport ske från alla bostadsfastigheter eller från insamlingsplatser i deras närhet om borttransportkravet är oskäligt p.g.a. exempelvis fastighetens belägenhet. Skrymmande s.k. sällanköpsförpackningar och alla andra förpackningsmaterial ska kunna lämnas på en insamlingsplats som är lättillgänglig. Det ska finnas insamlingsplatser för förpackningsavfall i utemiljöer där många människor vistas, till exempel badplatser och parker. Den som driver ett insamlingssystem för förpackningsavfall ska informera hushåll och producenter om syftet med materialutnyttjande och om möjligheterna att materialutnyttja olika förpackningsmaterial. Kommuner får samla in förpackningsavfall och returpapper endast om de har avtal med ett tillståndspliktigt insamlingssystem. En anmälningsplikt föreslås för dem som utan att vara tillståndspliktiga samlar in förpackningsavfall eller returpapper från verksamheter. Det föreslås sanktioner och avgifter för prövning och tillsyn. Vidare föreslås ändringar i utsorteringskraven så att hushållen sorterar ut material som ska lämnas till ett pant- eller insamlingssystem från restavfallet.
Producentbegreppet ändras så att det bara kan finnas en producent per tidning eller tidningspapper och en till två producenter per förpackning. Nya definitioner föreslås för serviceförpackning, tidningspapper och att släppa ut en tidning och förpackning på den svenska marknaden. Producenternas ansvar för förpackningarnas utformning och krav på förpackningarnas utformning tydliggörs. Förpackningar ska anses uppfylla förpackningsförordningens krav på utformning om de uppfyller kriterierna i relevanta harmoniserade standarder som har utarbetats av EU-kommissionen.
Det föreslås att om en förpackning anger vilket förpackningsmaterial som har använts så ska det ske enligt kommissionens beslut om fastställande av identifieringssystem för förpackningsmaterial i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv om förpackningar och förpackningsavfall. Det föreslås upplysningsbestämmelser om att det finns bestämmelser om tungmetaller i förpackningsmaterial och om material i kontakt med livsmedel.
De föreslagna ändrade bestämmelserna i förordning (2014:1073) om producentansvar för förpackningar och förordningen (2014:1074) om producentansvar för returpapper föreslås träda i kraft 1 januari 2019. Bestämmelserna om att borttransport av förpackningsavfall respektive returpapper ska göras från alla bostadsfastigheter samt när det är oskäligt att ordna borttransport från bostadsfastigheten föreslås träda i kraft den 1 april 2025.
De förslagna ändrade bestämmelserna i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken föreslås träda i kraft den 1 januari 2019. De föreslagna ändringarna i miljöbalken, avfallsförordningen, förordningen (2012:259) om miljösanktionsavgifter föreslås träda i kraft den 1 januari 2021.
